En liten blå blomma

Namnet är inte så vackert men jag tycker mycket om den lilla växten "ormöga" på latin heter den Omphalodes verna. 

I tidigare trädgårdar i mitt liv, främst den i Bromma, var marken om våren täckt av denna vackra lilla växt. Nu har jag planterat några här i Avesta i hopp om att de ska breda ut sig.

På bilden här ligger min katt Svante, som blev 12 år, och njuter en tidig majmorgon bland ormöga och bellis.

Trädgårdsmässan ger hopp om Vår

Trädgårdsmässan i Älvsjö är en härlig upptakt till odlingssäsongen. Jag skyndade mig att bli medlem i Södra Dalarnas Trädgårdsförening och kunde därför följa med på resan till Stockholm i mars. Bussen fylldes av många förväntansfulla och morgonpigga damer och några herrar när vi klev ombord vid Dalahästen i Avesta klockan sju på morgonen. 


Det var en märklig upplevelse att komma till Stockholm som "turist". Jag är ju född där men de sju åren i Dalarna har gjort att Stockholm känns stort, bullrigt, stressigt.


Mässan hade just öppnat. Det var första utställningsdagenoch vi kunde strosa runt bland alla härligheter, alltmer tyngda av kassar och påsar fyllda med blommor, böcker, fröpåsar och blomsterlök. Bland mina inköp fanns även en japansk såg. Vi var ett gäng trötta trädgårdsentusiaster som klev ombord för hemfärd efter fem intensiva timmar.


Fylld av entusiasm började jag så inköpta frön och plantera om pelargonsticklingar. Men det var alldeles för tidigt. Var ställer man lådor och krukor när fönsterbänkarna ätr överfulla?

Ett äppelträd vill jag ha! Och många buskar!

Jag fick tillgång till huset i oktober. Det var milt och en bra tid att plantera ett äppelträd. Valet föll på "Aroma", ett vackert rödgult äpple med utsökt god smak. Min bil är inte riktigt avpassad för trädtransport. Men trädet kom helskinnat fram tillsammans med en hortensia,  Hydrangea macropelata, en kornell och en liten japansk spirea.

När vintern äntligen tog slut visade det sig tyvärr att hortensian inte överlevt.